Bestämde mig för att ta mig ut till mamsen i Alunda. Dels för att träffa de i familjen som håller sig hemma och dels för att vänja lillskruttan vid att åka lite tåg och buss. Med jackan över ena armen och transportburen med lilla Nellie i den andra tog jag min feta, gravida mage och promenerade bort till Vattholma. Den ca 50 minuter långa prommisen gjorde mig både klibbig och andfådd. Inte okej! Måste fan göra något åt det där, ska ju orka föda barn sen. Fifan!
På vägen till Vattholma såg jag för första gången i mitt liv en bil med en man på flaket som plockade bort de där orangea pinnarna längs vägkanten. Jag är 25 år och har aldrig tidigare varken sett dem sätta dit eller ta bort dem. De har liksom bara funnits där och sedan varit borta igen. Haha.
Jajja, den lilla biten på tåget gick bra. Nu väntar vi på bussen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar