Välkommen till världen Leon!

Kunde inte känna några rörelser inifrån magen i onsdags så drack massa vatten för att få igång lillkillen. Kände en liten, liten buff men inget mer. Hade ont i sidan så la mig ner och vilade en stund. Efter 4 timmar hade jag fortfarande inte känt något mer än den lilla buffen efter allt vatten så blev några glas till men utan resultat. Smärtan i sidan som försvunnit efter att jag vilat kom tillbaka och jag ringde förlossningen och berättade att jag inte känt bebis och att jag hade ont. De bad mig komma in. Eddie var inte hemma så fick vänta in honom.

Var inne på förlossningen vid 18-tiden och de kunde känna att jag var öppen 3 cm. Bebisen mådde bra och vi fick välja om vi skulle stanna kvar eller åka hem. Vi valde att åka hem. Bestämde oss för att åka till mamma och lämna Nellie utifall det skulle hända något mer under natten. Nikita gick vi över med till Eddies pappa och brorsa som bor i huset mittemot. Hemma hos mamma började jag få ont igen och det kändes mer och mer. Vi åkte in till förlossningen igen och vid 23-tiden var jag öppen 4 cm. 

Timmarna segade sig fram kändes det som, värkarna kom allt tätare och det gjorde ondare och ondare. Provade lustgasen men tyckte inte att den hjälpte. Kanske fick jag inte in rätt teknik. Hur som helst störde jag mig mest på den eftersom det inte fungerade så jag sket i den efter några försök.

Barnmorskan tyckte att jag skulle prova att stå upp så jag fick en gåstol och det var ett helvete att resa sig upp för att använda den. Provade ett tag men valde sedan att lägga mig ner igen. Värkarna fortsatte och det enda jag tänkte var att jag inte pallade, att jag inte skulle klara mig igenom hela förlossningen och att jag bara ville få ett slut på det hela.

Började prata om epidural men vetefan var den blev av så fick klara mig utan. Tror hela Uppsala hörde mig skrika. Låg och tänkte att det aldrig skulle bli några syskon till lillkillen, aldrig skulle jag gå igenom samma sak igen.

Vattnet gick inte av sig själv så de tog hål på hinnorna. Smärtan fortsatte och till slut var det äntligen dags att krysta och då flög han ut på nolltid. Klockan 6.56 var vår fina son ute och då var alla tankar på att aldrig göra om det borta, klart han skulle få ett syskon. Sen. Så fort jag fick honom i famnen var allt som bortblåst och lyckan TOTAL.

Han tog bröstet på en gång och låg där ett bra tag innan han somnade. Sticken och svedan när de bedövade för att sy brydde man sig knappt om, allt man gjorde var att titta på den, helt utan tvekan, finaste pojken i hela världen.

Lilla Leon kom till världen en vecka innan BF med en längd på 53cm och en vikt på 4080g. 

Vi ville åka hem så fort det kunde konstateras att allt var okej så vi var hemma igår kväll igen. Allt har gått jättebra och amningen fungerar utmärkt. Livet är underbart!